De första veckorna som gravid kände jag egentligen inte av. Jag var trött, men jag kunde äta och jag slapp kräkas. Därför var det så skönt att nå 12 veckor utan en enda kräkning eftersom de flesta som mår dåligt brukar sluta må dåligt vid just 12 veckor. 

 

När jag hade gått runt 13-14 veckor kräktes jag för första gången. "Vad fan" var väl min första tanke och den första tiden var otroligt jobbig. Jag fick tänka mig för innan jag gick ut och jag var alltid orolig när jag gick till körskolan för att ha lektion eftersom jag var rädd att jag skulle kräkas i bilen, haha. Jag berättade dock det här för min körlärare ganska tidigt och efter det var jag inte lika orolig längre och nä, jag spydde aldrig i bilen ;)

 

Jag var helt säker på att illamåendet skulle gå över efter ett par dagar, eller åtminstone några veckor. Som sagt, den första tiden var jäkligt jobbig eftersom man inte är van vid att kräkas. Jag tyckte allting luktade äckligt och hade Jon druckit kaffe var det svårt att pussa på honom utan att hålla andan, haha. 

 

Idag, måååånga veckor efter första kräkningen kan jag faktiskt påstå att jag vant mig, trots att det knappast är kul. Jag skrev ju häromdagen att jag inte kräkts på många dagar men samma dag spydde jag. Det blev dock ett rekord ändå på FYRA spyfria dagar, så det verkar ju gå åt rätt håll åtminstone. 

 

Det jobbiga just nu är inte att kräkas, utan att det är så viktigt vad och när jag äter. Så fort jag vaknar måste jag få i mig något, och det är jag inte van vid. Jag kan inte längre hetsäta eller hetsdricka som man gör ibland när man är riktigt sugen på något, utan allting måste ske i små tuggor/klunkar. Dofter får mig fortfarande att må väldigt illa och jag har svårt för att bara steka korv till exempel. Jons kaffeandedräkt är inte heller något jag uppskattar fortfarande ;)

 

Som sagt så tror jag ändå att det går åt rätt håll just nu. För några veckor sedan kunde jag kräkas flera gånger per dag men nu är det sällan mer än en gång per dag och jag spyr inte längre varje dag. Illamåendet har inte försvunnit, men förbättrats betydligt. Jag känner min kropp bättre nu och vet till exempel att jag mår bättre av att vila efter varje måltid, hur jäkla tråkigt det än låter...

 

Nu när sommaren snart är här tror jag också att det kommer bli ännu bättre. Svalkande grejer så som glass, kall saft/dricka, pastasallad och sånt är enkelt att få i sig och kommer säkerligen gillas utav min bebis :)