Hej igen!

Idag var vi som sagt iväg på ett besök hos barnmorskan och det är alltid lika spännande. Denna gång var nog dock både jag och Jon lite nervösa och oroliga eftersom vi läst på alldeles för mycket om havandeskapsförgiftning och säkerligen skrämt upp varandra, haha. I alla fall så berättade vi om oron och därför fick jag ta ett urinprov som skulle visa ifall jag hade äggvita i urinen eller inte. Som tur var hade jag inte det och blodtrycket var perfekt så nu kan jag andas ut igen :) Tjockfötterna beror helt enkelt enbart på vädret och det kan jag leva med så länge det inte är något fel på barnet...

 

Jag blir för övrigt alltid lika förvånad när jag har bra värden eftersom de flesta tänker sig att en överviktig människa ska ha högt blodtryck, högt blodsocker, och så vidare...Det tänker även jag alltså ;) Men allt såg superbra ut! Jag behöver inte något extra tillskott av järn, blodsockret var perfekt och förhoppningsvis (och förmodligen!) slipper jag den där graviditetsdiabetsen som folk pratar om att tjockisar får. Magen mättes och låg precis på kurvan som den ska och bebisens hjärtljud var ungefär 138. Sist var det 150 men då var h*n vaken och nu låg h*n och sov förmodligen. Lillfisen våran...:)

 

Vi pratade även lite om föräldragrupp som startar om några veckor och vi bokade in ett tillväxtultraljud om tre veckor och det ska bli jättekul att få se bebisen igen :)

 

Det jag vill komma fram till är att även överviktiga personer kan vara heeeelt friska. Det ni! ;)

God morgon!

Idag är det fredag och det vet väl alla vid det här laget vad det betyder!? NY vecka! Denna gång har vi kommit till vecka 29 som även är den första veckan i den tredje och sista trimestern. Tiden går och lillkorven i magen växer verkligen nu :)

 

Barnets totala längd är nu cirka 37 cm och det väger runt 1,26 kg i början av veckan och cirka 1,4 kg vid veckans slut. Hjärnan och de inre organen fortsätter att utvecklas och barnet lägger på sig mera vikt. Barnet fortsätter att sträcka på sig och sparka men har inte lika mycket plats att röra sig på. Kroppen och huvudet är proportionerliga. Barnet kan kontrollera andning och kroppstemperatur. Det är känsligare för ljus, ljud, smaker och lukter.

 

Mamman kan känna ett visst obehag av att alla organ trängs undan av magen och barnet. Man kan känna sig tung och trött i benen, vilket gör att det är viktigt att vila mycket.

 

Idag väntar som sagt ett besök hos barnmorskan där vi ska väga, mäta och lyssna på lillhjärtat. Sedan hoppas jag på att få lite råd mot min svullna kropp....

 

Halloj!

Idag vaknade vi åter igen upp till en härlig sommardag, men jag är lika trött och slut för det. Kom till mamma vid halv 8 imorse och somnade om någon timme senare, så jag fick i alla fall någon extra timmes sömn. Nu har jag precis kommit hem efter att ha varit iväg och lunchat med Ellen och Sofie. Har varit sugen på kebabpizza länge så det blev en sådan till lunch idag och sedan glass till efterrätt :)

 

Imorgon väntar ett besök hos barnmorskan och jag hoppas att denna svullnad inte är annat än just svullnad. Idag har jag för övrigt klarat av 70 % av graviditeten. 30 % kvar nu och det borde väl även jag klara ;)

 

Halloj!

Imorse vaknade jag av en skum smärta i handen och armen och insåg att hela handen domnat bort och hade en stickande känsla. Det tog ett bra tag innan det blev bättre och sedan läste jag att det inte är ovanligt med just detta när man svullnar upp i bland annat fötterna....vilket jag gjort....alldeles för mycket.

 

Igår tog jag fram sommarskorna för att slippa gå runt med strumpor eftersom jag får stora märken av dom. Tror ni jag fick på mig dom? Nä, inte ens i närheten. Sedan åkte jag över till mamma och provade hennes skor. Fick jag på mig dom? Nej....Det enda jag får på mig är flip flop-skor och det är SJUKT jobbigt. Vad ska jag ha på mig på bröllopet om tre veckor liksom!??

 

Idag kör vi stödstrumpor för första gången så får vi se om det hjälper någonting. Det är ju dock ingenting jag kommer kunna bära dagligen eftersom dom förmodligen inte får plats under ett par leggings och några långbyxor använder jag inte längre. Men men, det vore skönt om denna svullnad kunde ge med sig liiiiiiiiite i alla fall...

 

Igårkväll blev jag akutsugen på hemmagjort potatismos så jag ställde mig och skalade potatis halv nio på kvällen och sedan gjorde jag ett FANTASTISKT gott mos. Hahaha, vadå gravid!? ;)

 

God morgon!

Vaknade åter igen upp till en strålande dag, alldeles svettig och svullen. Märkte när jag vaknade att fingrarna kändes konstiga och det var väl kanske inte så jäkla konstigt när dom ser ut som korvar, titta på lillfingret liksom!!?? Kan inte ens böja fingrarna riktigt och fötterna är så sjukt ömma och går inte ens i ett par skor....HUR SKA DENNA SOMMAR BLI!!??

 

Nu har jag och Jon precis tryckt i oss frukost och det lutar åt att vi tar en sväng till Ljusdal idag för att handla och kanske ta oss en varsin mjukglass. Kan dock tänka mig att Sibylla är fullt en dag som denna ;)

 

Idag är det morsdag också och om ett år får även JAG fira! Idag säger jag istället grattis till mamma Anneli :)

 

Hej hopp!

Igår följde jag med in till Ljusdal igen. Där fick jag fina presenter av Malle och Isabelle, och så köpte mamma en god citrontårta som vi åt som förmiddagsfika :) Jon slutade redan vid lunch så jag drog med mig honom in på systembolaget där jag för första gången fick handla själv ;) Hittade lite alkoholfritt som fick följa med hem men jag får nog åka till en större stad om jag ska hitta ett bredare utbud....På kvällen blev det i alla fall ost och skink-rulle framför tv:n och sen var jag så jäkla trött så det blev läggdags redan vid 22-tiden...

 

Idag vaknade vi upp till strålande sol. Därför har jag idag invigt min fina knallrosa solstol som jag fick av Jons familj i födelsedagspresent. Vi har även hunnit med en fika hemma hos svärföräldrarna och nu väntar vi på att kunna lägga på köttet på den nya grillen som jag fick av pappa när jag fyllde år :) 

 

För övrigt är mina fötter ENORMA. Dom ser ut som stora bollar och händerna är väl egentligen inte bättre dom heller, haha. Får se hur jäkligt det kommer bli i sommar eftersom jag är öm redan nu ;)

 

Då var det fredag igen och det betyder en ny vecka i graviditeten. Denna gång går jag in i vecka 28 och det betyder att det är den sista veckan i andra trimestern. Nästa vecka går jag in i tredje och sista trimestern. Nästa fredag väntar även ett besök hos barnmorskan där vi bland annat ska boka en tid för tillväxtultraljud :)

 

Barnets totala längd är nu cirka 35 cm och det väger ungefär 1,1 kg i början av veckan och 1,23 kg vid veckans slut. Barnet har vid det här laget vant sig vid mammans röst och det rekommenderas därför att man både ska prata och sjunga för barnet. Det är en kraftig tillväxtperiod mellan vecka 28-32. Livmodern fortsätter att växa och man kan känna tryck upp mot bröstkorgen.

 

Nu är det ynka 12 veckor kvar, vilket betyder tre månader, men förhoppningsvis vill bebis ut några dagar tidigare i alla fall ;)

 

 

 

Hej!

Imorse klev en trött och morgonsur Amanda upp och följde med Jon in till Ljusdal. Jag känner mig inte alls utvilad nu för tiden och det tar så otroligt på krafterna att behöva gå upp flera gånger varje natt för att kissa. Samtidigt är det så varmt i sovrummet att det också rubbar sömnen. Kan knappt föreställa mig hur det kommer vara i juni-augusti....

 

Vid 12 idag blev jag i alla fall upphämtad av Mathilda och Nathalie och sedan bar det iväg till Järvsö och Lill-Babs caffär där vi lyxade till det och beställde in en varsin räkmacka. 109 spänn och jag sparade säkert hälften av räkorna....det är ju ingen macka jag kommer att köpa ofta (på grund av priset alltså!) men ibland måste man få lyxa till det, fast jag skulle nog ha skippat frukosten innan....

 

Just nu sitter jag och väntar på att Jon ska sluta jobbet så ska vi åka iväg och handla nåt att äta ikväll och sen blir det väl bara lugnt som vanligt. Imorgon följer jag nog åter igen med in till Ljusdal för att träffa Malle och Bellis, och för att handla...

 

Just nu känns det helt fantastiskt att vara gravid. Jag kan ligga hur länge som helst och titta på min mage som guppar upp och ner. Bebben har fått en jäkla kraft i ben och armar och det är så häftigt när man varje dag känner mer och mer. Det var inte alls längesen jag bara kände lite fladder som egentligen hade kunnat vara något annat, men nu är det tydliga buffar som även syns utanpå magen alltså :)

 

Det sägs ju att den dygnsrytm som bebisen har i magen kommer den även ha utanför och jag kan bara hoppas på att det stämmer. Det är mest fart om kvällarna men så fort jag och Jon lägger oss vid 23-tiden verkar det som att h*n också lägger sig. Det brukar komma en godnattpuff eller två men jag har hittills aldrig stört mig eller vaknat av sparkar om nätterna. Hoooppas det fortsätter så!

 

Förresten så är jag väldigt sugen på ett babynest, som jag hört ska gå väldigt bra och smidigt att sy själv, OM man kan, vilket jag INTE kan, haha. Nu har inte jag så många läsare men om det är någon där ute som är villig att sy ett fint babynest till mig för en billig peng så vore jag sjuuuukt tacksam! Moster Gunilla kanske? ;)

HÄR finns det i alla fall en beskrivning på hur man gör....

 

God morgon!

Igår var det som sagt min födelsedag och Jon var gullig och valde att jobba hemifrån. På grund av detta blev det en mysig frukost tillsammans bestående av smörgåstårta och sedan rullade det in folk i princip hela dagen. Fick finfina presenter och tårtorna blev väldigt lyckade, så jag är nöjd :)

 

Efter att ha tryckt i sig alldeles för mycket under dagen gick vi och la oss rätt tidigt. Jag somnade trots att jag mådde sisådär men vaknade någon timme senare av att jag var tvungen att gå ner och kräkas. Det var dom tårtbitarna det, haha. Nä, inte speciellt mysigt men jag kunde somna om fort och må bättre i alla fall...

 

Vi får se om jag traskar in något på bolaget framöver och väljer bland allt alkoholfritt som finns. Får man visa leg för det också mån tro? ;)

 

Halloj!

Vädret är helt underbart och nu känner man verkligen att sommaren är på G. Jon njuter för fulla muggar och det gör väl jag med egentligen trots att det är lite halvjobbigt med värmen....:)

 

I fredags följde jag med in till Ljusdal igen för att umgås med Malle och mamma såklart. Vi satt ute i princip hela dagen och till lunch slängde jag ihop en varsin räkmacka. På kvällen satt jag och Jon bara inne och kollade på Let's dance innan vi gick och la oss.

 

Igår var det inget superväder. Vi åkte in till Ljusdal för att handla allt inför min 20-årsdag imorgon och sen hem och tog en powernap innan det var hockey på tv. Självklart blev det grillning på kvällen :) Kvällen avrundades med Eurovision och jag var upp till halv ett för första gången på jag vet inte hur länge. Haha, ovant för en som alltid lägger sig senast elva ;)

 

Idag har det inte varit ett moln på himlen. Efter frukost tog jag tag i städningen och dammsög och damma i sovrum och vardagsrum plus en snabb dammsugning i hallen och köket. Efter det rann svetten längs låren på mig (haha) och det var bara att fortsätta genom att röja ur lusthuset på gården. Vi drog fram alla utemöbler och nu behövs bara en omgång med högtryckstvätten så är dom kanon sen :)

 

Just nu har vi precis kommit hem från Jons föräldrar där vi blev bjudna på en underbar smörgåstårta. Jag fick även med mig två stycken tårtor hem som ska avnjutas imorgon på min födelsedag :)

 

Idag går jag in i vecka 27 och på måndag blir jag 20 bast, det ni! Hade ju i och för sig varit rätt ballt att fortfarande vara tonåring när jag fick barn men 20 känns som en perfekt ålder oavsett vad andra säger ;)

 

Barnets totala längd är nu cirka 34 cm och det väger ungefär 950 gram i början av veckan och 1075 gram vid veckans slut. Huden skyddas och får näring av ett lager fosterfett/vernix. Barnet samlar på sig allt mer underhudsfett men huden är fortfarande för stor i förhållande till barnets kropp. Barnet suger ofta på tummen, och ögonfransarna är fullt utväxta.

 

Jag har en riktigt sprattlig bebis i magen just nu som verkligen övat på att sparka de senaste dagarna. Ibland känns det som att h*n aldrig sover och det är såååå häftigt. Allra roligast är det när Jon också känner sparkarna utanpå magen men bebisen har ju en tendens att bli lugn så fort en hand sätts på magen :) Man kan även se rörelserna utanpå magen om man sitter och tittar och det är hur coolt som helst!

 

Känns helt overkligt att min bebis är över en linjal lång och väger ungefär ett kilo. Storbäsen liksom :)

 

Snart är det ett år sedan jag tog studenten. Innan var jag skeptisk till att det skulle vara så roligt som alla beskrivit det men det är absolut en av de bästa dagarna i mitt liv. Champagnefrukost hemma hos mig, en gemensam promenad till skolan, en massa fnissande innan man sprang ut på trappen och till sist att åka flak genom köpingen. Det kändes sådär fånigt underbart. Det är mycket som har förändrats på ett år. Studentnatten var första gången jag sov i huset och då jag och Jon officiellt flyttade ihop. Sedan dess har jag gått upp 30 kilo (kunde jag inte gå upp dom under graviditen istället??), varit kärare och lyckligare än någonsin och självklart blivit på smällen. Vem fan kunde ana det för ett år sedan liksom!!??

 

Sommaren 2012 var nog den bästa i hela mitt liv trots skitväder. Jag fick spendera varje dag tillsammans med Jon och vi grillade, åt glass, solade, badade, myste och bara var. Höjdpunkten på hela sommaren var definitivt resan ner till Karlskrona tillsammans med pappa. Så otroligt mysigt och avslappnande var det och det är rätt trist på ett sätt att jag kommer vara höggravid i sommar och inte kunna åka ner. Meeeen, det får bli om något/några år istället :)

 

Idag har jag diskat, skurat ur kylskåpet och rensat en massa mat som blivit för gammal, och sedan tyckte jag att jag förtjänade en fika ;)  Har suttit och tittat på magen i en evighet medans bebis snurrat runt där inne och magen åkt upp och ner :)

 

Jag har klarat mig ganska bra när det gäller det här att behöva kissa om nätterna. De senaste veckorna har det dock vänt eftersom jag har en bebis som ligger och trycker på kissblåsan koooonstant. Jag har inga större problem att somna om efter att jag varit upp och kissat men det jag tycker är så sjukt jobbigt är att toaletten ligger på nedervåningen och sovrummet på övervåningen. Haha, det tar emot så innihelsike att knata ner....

 

Det började med att jag fick gå upp en gång per natt, det kunde bli runt 2-3-4 tiden någon gång. Nu är det oftast såhär - Jag kissar precis innan jag lägger mig, jag och Jon brukar oftast ligga och prata i typ en halvtimme innan vi säger godnatt och då har jag hunnit bli kissnödig igen och måste gå ner. Sedan somnar jag ganska fort men vaknar bara någon timme senare att jag är superkissnödig IGEN. Inatt var jag upp vid halv 1 tror jag, och sedan ännu en gång vid halv 5. BLAAAHHH..

 

Jag vet att det finns dom som har det värre men just nu vore det nästan skönt med en potta bredvid sängen ;)

 

Hej hopp!

I fredags gick jag som vanligt in i en ny vecka, denna gång 26. Tiden går och det börjar bli dags att planera allting nu. Säng, vagn, bilstol, osv osv osv. Det ska bli helt underbart att få bädda vaggan till lilla bebisen och ha den stående bredvid sängen :)

 

Barnet är nu cirka 23 cm lång mellan huvud och stjärt och väger ungefär 810 gram i början av veckan och 930 vid veckans slut. Barnet kan andas in och ut och tränar sig genom att fylla lungorna med fostervatten. Ögonen är färdigbildade. Barnet reagerar med högre puls när det hör ljud och det börjar även reagera på beröring runt denna vecka.

 

Illamåendet och kräkningarna har blivit betydligt bättre nu. Jag får vara utan dom i några dagar och sedan kräks jag i två-tre dagar innan det blir uppehåll igen. Helt okej om ni frågar mig, eftersom det är en STOR förbättring. Händerna och fingrarna har börjat svullna känns det som och för mig som redan är en knubbis är det väl kanske inte allt för roligt. Jag mjölkar fortfarande på nätterna och att vara utan sport-BH i natt var ett STORT misstag, haha. Magen växer och bebben sparkar allt mer och hårdare, och nu har även Jon äääntligen fått känna på lite sparkar :)

 

De första veckorna som gravid kände jag egentligen inte av. Jag var trött, men jag kunde äta och jag slapp kräkas. Därför var det så skönt att nå 12 veckor utan en enda kräkning eftersom de flesta som mår dåligt brukar sluta må dåligt vid just 12 veckor. 

 

När jag hade gått runt 13-14 veckor kräktes jag för första gången. "Vad fan" var väl min första tanke och den första tiden var otroligt jobbig. Jag fick tänka mig för innan jag gick ut och jag var alltid orolig när jag gick till körskolan för att ha lektion eftersom jag var rädd att jag skulle kräkas i bilen, haha. Jag berättade dock det här för min körlärare ganska tidigt och efter det var jag inte lika orolig längre och nä, jag spydde aldrig i bilen ;)

 

Jag var helt säker på att illamåendet skulle gå över efter ett par dagar, eller åtminstone några veckor. Som sagt, den första tiden var jäkligt jobbig eftersom man inte är van vid att kräkas. Jag tyckte allting luktade äckligt och hade Jon druckit kaffe var det svårt att pussa på honom utan att hålla andan, haha. 

 

Idag, måååånga veckor efter första kräkningen kan jag faktiskt påstå att jag vant mig, trots att det knappast är kul. Jag skrev ju häromdagen att jag inte kräkts på många dagar men samma dag spydde jag. Det blev dock ett rekord ändå på FYRA spyfria dagar, så det verkar ju gå åt rätt håll åtminstone. 

 

Det jobbiga just nu är inte att kräkas, utan att det är så viktigt vad och när jag äter. Så fort jag vaknar måste jag få i mig något, och det är jag inte van vid. Jag kan inte längre hetsäta eller hetsdricka som man gör ibland när man är riktigt sugen på något, utan allting måste ske i små tuggor/klunkar. Dofter får mig fortfarande att må väldigt illa och jag har svårt för att bara steka korv till exempel. Jons kaffeandedräkt är inte heller något jag uppskattar fortfarande ;)

 

Som sagt så tror jag ändå att det går åt rätt håll just nu. För några veckor sedan kunde jag kräkas flera gånger per dag men nu är det sällan mer än en gång per dag och jag spyr inte längre varje dag. Illamåendet har inte försvunnit, men förbättrats betydligt. Jag känner min kropp bättre nu och vet till exempel att jag mår bättre av att vila efter varje måltid, hur jäkla tråkigt det än låter...

 

Nu när sommaren snart är här tror jag också att det kommer bli ännu bättre. Svalkande grejer så som glass, kall saft/dricka, pastasallad och sånt är enkelt att få i sig och kommer säkerligen gillas utav min bebis :)

I fredags gick jag som vanligt in i en ny vecka, denna gång 25. På grund av detta var det dags för ett nytt besök hos barnmorskan, vilket jag har sett fram emot eftersom jag inte varit där sedan vecka 9 (!!). Jon följde med och det blev vägning, mätning av magen och lyssnande av hjärtljud. Sedan kollade vi blodvärdet, blodsockret och blodtrycket och allt såg superbra ut, SÅ skönt! Magmåttet låg på kurvan, lillhjärtat tickade så fort och fint (häftigt att höra!) och trots att jag den senaste veckan gått upp 3 kilo så verkade barnmorskan väldigt nöjd med det :) 3 kilos viktuppgång på 25 veckor är ju faktiskt jäkligt bra...

 

Barnet är nu cirka 22 cm lång mellan huvud och stjärt och väger ungefär 680 gram i början av veckan och 790 gram vid veckans slut. Barnet kan ligga så att det trycker på urinblåsan, vilket kan göra en väldigt kissnödig ofta. Navelsträngen är tjock och elastisk och mot slutet av graviditeten är den ungefär lika tjock som en tumme och mellan 50-80 cm lång. Barnets permanenta tänder bildas, de kommer fram sen när barnet tappat sina mjölktänder.

 

Allt eftersom magen växer kan mamman successivt känna livmoderns tyngd. Det är inte ovanligt att få ont i ryggen, kramp i benen och tryck ned mot bäckenbotten. Det är också vanligt att man blir rejält svullen om fötter och anklar. Det kan hjälpa med stödstrumpor och lite extra motion varje dag.

 

Vecka 25 känns åter igen som en milstolpe. Det bästa just nu är att det idag är FEMTE dagen som jag inte kräkts. Jag håller alla tummar och tår jag har på att slippa mer kräkningar nu :)

 

 

 

Igår var det en tuff kväll här hemma och natten var fruktansvärt jobbig. När jag och Jon kom hem igårkväll märkte vi direkt att det var dags för Chilla (katten) att föda. Hon följde med oss upp och la sig snällt i bolådan som jag gjort i ordning. Kelgrisen ville hela tiden bli klappad och tillslut kom värkarna tätare och tätare och vattnet gick. När detta sker börjar hon bli orolig och hoppar därför ur lådan och går in till vardagsrummet, där vi för övrigt inte hade någon lust alls att hon skulle föda, men vad fan gör man....

 

Några minuter senare kommer första kattungen, mitt på golvet. Chilla tittar inte åt ungens håll utan hoppar upp i soffan (blä...) och nästa kattunge kommer ganska fort där. Denna unge och de två nästa föds i fostersäckarna men Chilla visar fortfarande inget intresse för dom. Den tredje katten som föds på golvet väljer hon ändå att slicka ren, tugga av navelsträngen och äta upp moderkakan på, och vi börjar få något slags hopp att det trots allt ska gå bra.

 

När alla fyra kattungar är födda är det bara en hon varit i kontakt med, resten fick jag och Jon klippa navelsträngen på och torka. Chilla lägger sig i ett hörn, helt utmattad medans ungarna ligger på andra sidan rummet. Efter en stund bär jag dit Chilla och blir överlycklig när hon börjar slicka på en av ungarna. Tji fick jag, när det plötsligt låter KNAK och hon tuggar av hela huvudet på kattungen. Sedan sitter hon där och äter upp hela jävla kattungen och det kan vara det värsta ljudet jag någonsin hört...

 

När hon efteråt börjar att smånaffsa på nästa kattunge får hon en smäll av oss och går därför iväg och lägger sig i sitt hörn igen. Klockan går och vi bestämmer oss för att gå och lägga oss eftersom det inte finns så jäkla mycket att göra förutom att hoppas på att hon ska gå till ungarna och ge dom mat. Jon går in i sovrummet och jag går ner för att borsta tänderna. När jag öppnar toalettdörren och ska gå upp till sovrummet jag med så ser och hör jag hur Chilla kommer nerspringade med en av kattungarna i munnen. Hon springer till köket, lägger den under matbordet och KNAK, där var nästa kattunge uppäten...

 

Jag och Jon går och lägger oss, jävligt ledsna och hjälplösa och kan bara hoppas på att de två resterande kattungarna ska överleva. Mitt i natten kan vi dock höra samma KNAK igen och förstår att Chilla ätit upp resten av ungarna också. Det blir en sömnlös natt och när vi idag kliver upp är det mycket riktigt tomt där kattungarna låg. Chilla åt alltså upp alla sina barn....

 

Det här kan vara bland det vidrigaste och sjukaste jag har varit med om och jag kan fortfarande höra ljudet när Chilla sätter tänderna i kattungarna. Det var så otroligt vemodigt att komma hem idag och att städa, skura och tvätta var inte alls speciellt kul när det inte gav oss någonting. På fredag blir det sterilisering och jag hoppas verkligen att jag aldrig behöver vara med om det här igen.....