Igår var det en tuff kväll här hemma och natten var fruktansvärt jobbig. När jag och Jon kom hem igårkväll märkte vi direkt att det var dags för Chilla (katten) att föda. Hon följde med oss upp och la sig snällt i bolådan som jag gjort i ordning. Kelgrisen ville hela tiden bli klappad och tillslut kom värkarna tätare och tätare och vattnet gick. När detta sker börjar hon bli orolig och hoppar därför ur lådan och går in till vardagsrummet, där vi för övrigt inte hade någon lust alls att hon skulle föda, men vad fan gör man....

 

Några minuter senare kommer första kattungen, mitt på golvet. Chilla tittar inte åt ungens håll utan hoppar upp i soffan (blä...) och nästa kattunge kommer ganska fort där. Denna unge och de två nästa föds i fostersäckarna men Chilla visar fortfarande inget intresse för dom. Den tredje katten som föds på golvet väljer hon ändå att slicka ren, tugga av navelsträngen och äta upp moderkakan på, och vi börjar få något slags hopp att det trots allt ska gå bra.

 

När alla fyra kattungar är födda är det bara en hon varit i kontakt med, resten fick jag och Jon klippa navelsträngen på och torka. Chilla lägger sig i ett hörn, helt utmattad medans ungarna ligger på andra sidan rummet. Efter en stund bär jag dit Chilla och blir överlycklig när hon börjar slicka på en av ungarna. Tji fick jag, när det plötsligt låter KNAK och hon tuggar av hela huvudet på kattungen. Sedan sitter hon där och äter upp hela jävla kattungen och det kan vara det värsta ljudet jag någonsin hört...

 

När hon efteråt börjar att smånaffsa på nästa kattunge får hon en smäll av oss och går därför iväg och lägger sig i sitt hörn igen. Klockan går och vi bestämmer oss för att gå och lägga oss eftersom det inte finns så jäkla mycket att göra förutom att hoppas på att hon ska gå till ungarna och ge dom mat. Jon går in i sovrummet och jag går ner för att borsta tänderna. När jag öppnar toalettdörren och ska gå upp till sovrummet jag med så ser och hör jag hur Chilla kommer nerspringade med en av kattungarna i munnen. Hon springer till köket, lägger den under matbordet och KNAK, där var nästa kattunge uppäten...

 

Jag och Jon går och lägger oss, jävligt ledsna och hjälplösa och kan bara hoppas på att de två resterande kattungarna ska överleva. Mitt i natten kan vi dock höra samma KNAK igen och förstår att Chilla ätit upp resten av ungarna också. Det blir en sömnlös natt och när vi idag kliver upp är det mycket riktigt tomt där kattungarna låg. Chilla åt alltså upp alla sina barn....

 

Det här kan vara bland det vidrigaste och sjukaste jag har varit med om och jag kan fortfarande höra ljudet när Chilla sätter tänderna i kattungarna. Det var så otroligt vemodigt att komma hem idag och att städa, skura och tvätta var inte alls speciellt kul när det inte gav oss någonting. På fredag blir det sterilisering och jag hoppas verkligen att jag aldrig behöver vara med om det här igen.....