Det första folk frågar när man har fått barn är "går det bra med amningen?". Alla tar det för givet att man ammar, och ja, det har väl egentligen jag också gjort innan jag fick Freya. Flera gånger när jag berättat att jag inte ammar utan ger flaska har jag mötts av kommentarer som "mäh, ammar du inte??" och så vidare. Folk tror automatiskt att jag valt det här, att jag tycker det är kul att behöva springa ner på nätterna och värma mat när det hade varit smidigare att bara ta fram tutten. 

 

Det är ingen som fattar att amningen kanske INTE FUNGERADE!? Jag hade gjort vad som helst för att kunna amma Freya för jag tycker inte att det är kul att behöva höra henne skrika ända tills jag gjort i ordning flaskan till henne för herregud, det tar en stund! Jag tycker inte det är kul att hon är hård i magen. Bröstmjölk är laxerande och hade hon ammat hade hon inte haft några problem. Tror ni jag tycker det är roligt att se hur ont i magen hon har? Nä.

 

Vi kämpade i flera veckor med att försöka få Freya att ta bröstet men det gick inte. Hon fick inte i sig något och blev mer och mer hysterisk vilket gjorde att hon tillslut inte ens kunde alls eftersom hon skrek så mycket. Vi lånade med oss en bröstpump från BB och jag satt både dagar och nätter med den där pumpen och pumpade, pumpade, pumpade. Jag hade mjölk till flera barn. Att hyra pumpen kostade och eftersom amningen aldrig kom igång och mina bröst var fyllda med mjölk fanns det inget annat val än att köpa en egen pump. Jag fortsatte pumpa men när Jon började jobba igen blev det automatiskt mindre och tillslut hade jag bara mjölk så Freya fick bröstmjölk en gång per dag och resten ersättning.

 

De senaste dagarna har jag slutat helt med pumpandet eftersom jag känner att det inte är någon idé. Det tar på krafterna att sitta och pumpa och det känns rätt onödigt eftersom det knappt kommer någonting längre.

 

Så nej, jag ammar inte men det är ingenting jag har valt själv. Det fungerade inte.