Det är fascinerande hur man hela tiden orkar trots så lite sömn. Man pallrar sig upp varje natt, man matar, man torkar kräka, man byter blöja, man tröstar, vaggar, vankar, pussar, kramar, man bara gör det för vad skulle man annars göra? Det finns hela tiden reserver som gör så att man orkar allt det där man aldrig trodde man skulle orka. Fascinerande som sagt :)

 

"Sov när hon sover" säger alla men det finns så mycket annat man vill hinna med då. Man ska få i sig mat själv också, och man vill gärna kunna äta tillsammans med Jon, vilket dock inte har hänt speciellt många gånger sedan vi kom hem från BB. Man vill duscha, sitta vid datorn eller bara njuta av lugnet. Egentid liksom.

 

För övrigt verkar det som att magdropparna börjat hjälpa men jag hoppas det blir bättre ändå. Nätterna är sömnlösa men lillstumpan sover åtminstone om dagarna nu. Nu har hon legat ENSAM (peppar peppar!) och sovit i flera timmar och jag och Jon har både hunnit med att äta tillsammans och suttit i soffan, bara vi två. Nu är det dock fotboll på tv så nu är jag ensam igen ;)

 

Snart vaknar förmodligen lillan och vill ha käk och sedan hoppas vi på en bra natt. Det är tur att Freyisen är så söt så man har någonting att kolla på om nätterna när hon inte vill sova ;)