Idag känner jag mig åter igen ganska nere och graviditetshormonerna gör ju det hela tusen gånger värre. Har en sådan fruktansvärd ångest efter gårdagen, den kom efteråt om jag säger så. Igår kändes det ganska okej men på kvällen började jag må rätt dåligt och det har hållit i sig. Jag tänker hela tiden "tänk om jag hade gjort så", "tänk om han hade gjort så", tänk om tänk om tänk om.....MEN DET GÅR INTE ATT SPOLA TILLBAKA TIDEN!

 

Sen att jag inte ens kan betala mina egna räkningar gör mig otroligt ledsen. Jag tycker inte att det är kul att lägga mina räkningar hos Jon, jag ser inte fram emot att behöva be om pengar av mina föräldrar och det är inte speciellt kul att aldrig kunna unna sig något för egna pengar. Även i denna situation kan jag tänka tillbaka och bli både förbannad och ledsen på mig själv att jag inte klarade av det jobb som jag faktiskt kämpade mig till. Jag var bland dom bästa av ungefär 80 sökande, jag hamnade på ett jobb där man varje morgon möttes av leénden, komplimanger och otroliga lokaler. Jag hade kunnat gå dit dag ut och dag in, men jag klarade inte av själva jobbet och det stör mig när jag som sagt verkligen kämpade för det....Gårdagens misslyckande hade inte heller känts lika jobbigt om jag hade kunnat betala för det själv, vilket jag inte kan.

 

Nu är det i alla fall påsk och jag ska försöka tänka på annat för livet går ju faktiskt vidare trots alla motgångar. Jag kommer ju faktiskt att stå där med ett körkort en vacker dag, någon gång kommer även jag att hitta ett jobb där jag trivs och i augusti kommer en liten bebis att komma till världen och förgylla vårat liv. Det krossar ju faktiskt alla motgångar i världen, så det så! ;)